I tisdags hade jag bokat en tid för att jag misstänkte att hon var skendräktig (igen). Jag kommer dit och förklarar symtomen och att jag misstänker att hon är skendräktig. Han var tyst en lång stund och sedan ville han ha ett kissprov, han sa fortfarande inte vad han trodde det var. Sagt och gjort så kom vi in och han säger att han vill röntga buken på henne, jag blir kallsvettig och börjar fasa det värsta förstås. Efter röntgen kommer han in med ledsen min och börjar meningen med "tyvärr". Jag kände mitt hjärta krossas i tusen bitar. Han fortsätter meningen och säger " tyvärr kan det vara livmodern, men det kan också vara vaginit. Jag vill göra ett ultraljud för att vara säker". Jag började nu skaka hela jag och slängde iväg ett sms till husse "jag skulle behövt dig vid min sida idag!" Något som inte var så smart kanske, husse blev tokorolig och började ringa. Jag skriver att hon ska på ul och jag ringer snart. En sköterska kommer in och rakar bort håret på magen och sedan kommer vet in igen och vi börjar ul. Efter, vad som kändes en evighet, säger han att hon har lite vätska i livmodern men att det är så lite att det troligtvis inte är den sjukdomen i livmodern (som jag inte kommer på vad den heter). Han konstaterar att hon har vaginit (som är en inflammation i vaginan) och får recept på medicin att hämta ut. Efter en vecka ska symtomen upphört, om inte, får vi tillbaka och kolla om vi kanske måste op bort livmodern.. Nu håller vi alla fingrar och tår korsade för att det är vaginit och inget allvarligt. Mitt hjärta hoppade över många slag den dagen och både jag och Doris var helt slut efter vet besöket. Nu hade vi hyfsat "tur" ändå. Vi vill för allt i välden inte mista vårt hjärta ❤

Jag och Doris har tagit en riktig sovmorgon. Just nu ligger vi och myser i soffan efter frukosten :-)

Idag var det så extremt varmt att Doris badade för första gången i sjön! Eller badade och badade, tog en simtur rättare sagt och sedan var det bra :-)